Dagbok
Måndag 12 febr
Nu är det dax att åka till konferensen i San Fernando .Bilen kommer kl 08,
Som svensk är man klar 10 i. Men här råder det "filippino time" D.v.s. när man är klar!

Vi kunde i lugn o ro se hur barnen samlades till upprop i den kristna skolan
som biskop Conrado Domingo driver.

De yngsta barnen satt på golvet i klassrummet och lyssnade på fröken

När vi gick runt på området kollade jag in rummet jag bodde i förra gången (märkt med rött kryss)
Då var det två enkla madrasser för Kjell och mig.
Våra resväskor rymdes mellan madrasserna medan fötterna stack ut utanför.
Väggarna till nästa rum var så tunna att grannarna viskade till oss att sluta prata, de ville sova.
Jag tror att de snarkningar som kom senare var betydligt svårare.


Plötsligt hör jag en orkester spela O Store Gud i släpande takt.
Vi går ut på vägen och ser ett begravningståg komma

Nu är bilen klar för avfärd. kl är 10.15!!

När vi kommer till ett risfält kan jag inte låta bli att faschineras av vilken omsorg varje planta får
Det sker helt utan maskiner,varje planta sätts ut för hand..

På många ställen användes vägbanan för att torka riset.

Bergen har skalats av all skog vilket orsakar kraftig erosion

Det är endast uppe i bergen som det är lite glesare med befolkning.
Annars är det mil på mil med enkla boningar som kantar vägarna.
Barnen leker vid vägkanten i avgaserna från bilar som spyr ut mörka avgaser

Vägarna är fulla av trikes, en del med last som aldrig en svensk polis skulle aceptera

Här och var ser man en mycket högt värderad dragdjur, vattenbuffeln.
Efter 7 timmars skumpande är vi framme i San Fernando

Detta är utsikten från Sea and Sky hotel (1 stjärnigt)som ligger vid stranden
Underbart med aircon, det är varmt ute!!!
I morgon blir en lugn dag, konferensen börjar först på kvällen

Tisdag
Efter morgonkaffet, när ljuset kom såg jag denna unga fiskare

Fortsättning /to be continued