Mina rötter
	Alla har rötter som påverkar hela uppväxten. Häromdagen passerade jag en stad som jag aldrig bott i men väl besökt ofta. Bilden till vänster symboliserar kanske mina barndomsdrömmar, men har definitivt med min far attt göra. Men först till Stensele. Min "bana" låg 100 meter från huset. Så häftigt att vara där när det kom.
Drömmen om kraften som genomströmmade hela kroppen på ångloket och fick den att sätta fart och dra otroliga lass.Jag ville vara med. Men så kom dråpslaget, de satte in ett diseselelektriskt tåg i Stensele. Totalt könlöst tåg.

Men kopplingen till tågen fanns kvar. Min far arbetade vid SJ. Mina föräldrar var skilda och far bodde i Gävle. 1958 åkte jag som 9-åring själv rälsbussen till Vännäs och bytte till Nordpilen. Det var OK att åka "snälltåget", vara uppe länge på natten, gå mellan vagnarna, höra dunket av skarvarna och till slut somna i sovvagnen. I Gävle mötte far och vi åkte på hans cykel till hans lägenhet. Sommaren var underbar. Vi cyklade till Furuvik. Åkte givetvis den smalspåriga lilla järnvägen och berg och dalbanan. Det mesta var OK.
	Tyvärr fortsatte drömmen inte så bra. Jag ställde till mycket för mor och min styvfar, och när vi flyttade till Stockholm spårade det mesta ur(!!) Kriminalitet, droger och annat förstörde det mesta. En dag när jag hade vaknat upp efter ha sovit efter en lång period med anfetamin, såg jag mig själv för första gången med ögon som inte blundade för verkligheten. Jag fick ångest och tänkte ta mitt liv. Trots överdos som skulle ha dödat fick jag inte ens en kick. Jag försökte på fler sätt men det var som om jag hade någon vid min sida som förhindrade allt. Vad jag inte visste var att min syster Christina och hennes vänner bad för mig varje vecka. Jag hamnade på mariapolikliniken där jag låg för avgiftning. 3 dagar senare gick jag till socialen och bad om hjälp att komma bort från Sthlm. De kunde inte hjälpa mig på en gång utan hänvisade mig att ta kontakt med min far. Jag visste inte om jag vågade komma till honom som jag var. Jag hade svikit honom och alla andra. Men de övertalade mig och nu stod jag utanför hans dörr.

Hjärtat klappade när jag ringde på. När dörren öppnades sa han: men så underbart, kom in, jag har längtat och bett att du skulle komma. Den veckan var ljuvlig. Äta, sova, bli ompysslad, inte ett hårt ord. Så kom söndagen! Redan kl 8.30 väcktes jag. Jag fattade inte varför så tidigt? Vi ska äta frukost och sedan gå till kyrkan! Aldrig i livet sa jag som mindes de jobbiga söndagarna under konfirmationen. Då sa han till på skarpen. Du kan åtminstone följa med för att göra mig glad!! Jag brukar gå dit på söndarna. Upp, frukost, putsade skor och iväg. I kyrkan var det som jag trodde; tråkigt, hårda bänkar, konstiga sånger m.m. Så steg prästen upp i predikstolen och läste ur bibeln. Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare, sedan fortsatte prästen att tala om de som flydde från verkligheten där Gud finns, till droger och annat. Han talade om en Gud som hade makt att hjälpa, som älskade... Jag trodde att min far hade skvallrat för prästen för han talade direkt till mig om min situation. Men far bedyrade att han inte sagt något. Sedan följde en tid av sökande och läsande i bibeln innan jag en kväll på Hållands folkhögskola mötte Jesus. Han frågade om jag ville få ett nytt liv och följa honom. Han lovade att allt jag gjort var förlåtet på korset och jag svarade JA.

Historien skulle kunna bli lång med alla äventyr som startade den kvällen och fortsätter än idag. Men rötterna ska jag berätta mer om.Att lära känna sin far vart stort.Vilka kvällar och nätter vi fick tillsammans när vi delade Guds ord och bad tillsammans. Hans goda råd och erfarenheter i den kristna tron var ovärdeligt. En dag när jag kom på besök och berättade om vilka stora ting Gud gjorde i Uppsala, med under och tecken så blev han inte så särskilt förvånad. Du det är bara naturligt. Se apostlagärningarna, Jesus sa ju att det skulle hända större saker... Far var med i EFS och genom honom kom jag i kontakt med Rosenius och den litteraturen. Far levde inte till min prästvigning. Jag sörjde honom mycket. han var inte bara min far utan en kristen broder i Herren. Rötterna i EFS fanns ännu längre tillbaka. Min far Lennart var son till Isak Selander, EFS predikant i bl.a. Råneå. Honom har jag inte träffat, men en del av de som hade honom som själavårdare och pastor. Det sades att han bad inte bara för sina barn utan även sina barnsbarn och barnbarnsbarn som han inte sett än. Rötterna från EFS finns kvar och du hittar även mig i rullarna.Någon sa att härligt att du kommit ut ur garderoben!
	Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt. Han är som ett träd planterat nära vatten — det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen. Det är viktigt med rötter. De jordiska kan man inte göra så mycket åt. Föräldrar, "vänner", uppväxt får man lämna i Guds den barmhärtiges händer. Jag hoppas dina andliga rötter får dricka av vattnet som ger evigt liv. Jesus är källan, sök honom! I hans gemenskap kan ditt liv bli förändrat. Har du inte en jordisk far som kan ge dig vägledning, så finns det andliga fäder i våra församlingar som kan visa vägen. Arne Selander