Maktlöshet griper benen i min kropp,
jag darrar på platsen där jag står.
Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid,
medan det kommer, som skall tränga folket.
Ja, fikonträdet blomstrar inte mer, och vinträden ger ingen skörd,
olivträdets frukt slår fel,och fälten alstrar ingen gröda,
fåren rycks bort ur fållorna, och inga oxar finns mer i stallen.

Likväl vill jag glädja mig i Herren
och fröjda mig i min frälsnings Gud.
Herren, Herren är min starkhet,
han gör mina fötter som hindens
och låter mig gå fram över mina höjder.

Jag älskar den trotsiga tro som Habackuk ger uttryck för. Vilken rebell!
Vilket föredömme. När allting som är trygghet och säkerhet för folken rämnar,
när alla tecken på framgång och välfärd rycks undan
höjer han trons baner och visar vägen till den sanna lyckan,
glädjen, styrkan , rikedomen…
Likväl vill jag glädja mig i Herren och fröjda mig i min frälsnings Gud.
Herren, Herren är min starkhet, han gör mina fötter som hindens
och låter mig gå fram över mina höjder.
När våra medier matar oss med rapporter om bomber,
mord, terror och folken darrar får jag ändå tro
även om alla skriker det inte kan finnas någon Gud
När man till och med försöker få oss att tvivla
på att Gud skulle ingripa i våra liv.

Du som tror på en kärleksfull Gud och ändå drabbas så hårt..
Följ med mig till Babel.
Sadrak mesak och Abed Nego skulle kastas i den brinnande ugnen.
De vägrade tillbe Babels gudar.
På väg in i ugnen
fick de frågan
Vilken är väl den gud som då kan rädda er ur min hand?”
Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till kungen:
”O Nebukadnessar, vi behöver inte ge dig något svar på detta.
Om vår Gud, den som vi dyrkar, förmår rädda oss,
så skall han också rädda oss ur den brinnande ugnen
och ur din hand, o kung.
Men om han inte vill det, så må du veta, o kung,
att vi ändå inte dyrkar dina gudar,
och att vi inte vill tillbe den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp.”
Vilket härligt trots!

När Farao av Moses fick höra att allt förstfött skulle dö i Egyptens land
fick samtidigt Guds folk höra att de skulle ta ett lamm
och dess blod skulle de stryka på dörrträt till sitt hus
så skulle de bli räddade
”Och blodet skall vara ett tecken,
er till räddning, på de hus i vilka ni är.
Ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi er.
Och ingen hemsökelse skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land”
Så dåraktigt att tro en sådan sak, men de lydde och blev räddade.

Gud har gett oss ett dårskapens tecken.
Korset och det blod som utgjöts.
Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade,
men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Måtte vi smittas av Habackuk, sadrak Mesak och Abed Nego,
Guds folk i Babel och trotsigt bekänna vårt hopp och vår tro.
Även när allt skakas som kan ge trygghet bekänner vi

Likväl vill jag glädja mig i Herren och fröjda mig i min frälsnings Gud.
Herren, Herren är min starkhet

Låt oss visa hans folk vägen till frälsning genom syndernas förlåtelse.
Allt detta ska ske på grund av Guds kärleksfulla omsorg om oss.